"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.

När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken."
´


Här skulle Gudfar Stefan ha läst ett stycke ur "Vi på Saltkråkan"
av Astrid Lindgren men har var tyvärr sjuk. Så Annika läste Doptal
och sedan sjöng vi Psalm 767 "Möt mig nu som den jag är".



Annika läser nu dopbön medans jag häller upp vattnet i dopfunten.



Nu läser vi Trosbekännelsen



Annika ställer frågan om vi vill att vårt barn skall döpas till denna
tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap och vi svarar unisont Ja.



Gudfar Tony tänder Isabels dopljus.



Nu är det snart dags Bellis. Är du beredd?   =)



Annika välkomnar alla barn som vill att komma upp och stå nära så de ser bättre. Först är det ingen som kommer...



...men sedan är det ett helt gäng som vågar sig fram.
Roligt tycker Isabel som älskar barn.



"Nu döper jag dig i Faderns och Sonens och...


...den helige Andes namn."



Nu välkomnar Annika, med glädje högt upp i luften, Isabel in i församlingen.



Sedan går de ut till släkt och vänner så de också får välkomna henne  =)



Isabel har under hela cermonin varit helt nöjd och med på noterna
men när vattnet börjar rinna ner i ögonen så fick det vara nog.
Men moster torkar torrt både vatten och tårar.



Sedan får hon ett litet fint hjärta i bärnsten av församlingen
och jag tror att vattnet i ögonen är förlåtet  ;)


Det kan tyckas konstigt att vi valt så många faddrar men dessa människor
är personer som betyder något extra för oss och Isabel. De har alla olika
egenskaper som på sitt sätt kan hjälpa Isabel i olika situationer i livet.

Gudmor Theresia får sitt fadderbevis och Annika berättar hur vi tänkt kring henne:
För att hon är en logisk person med fötterna på jorden. Som kan ge kloka och genomtänka råd. Hon har koll på praktiska saker. (Dessutom är hon teknisk!)



Gudmor Petra:
För att hon har humor. Hon är också väldigt rak, vilket ett barn ibland kan behöva.
Många vuxna lindar in saker i sin tro att skydda barnet. 



Gudmor Karin:
För hon har koll på livet. Har rest mycket och upplevt saker.
(Hon är så läskigt allmänbildad att man ibland blir mörkrädd!)



Gudfar Tony:
För att han är snabb i replikerna och ha en underbar attityd. Vi tror att i
dagens samhälle så behöver en tjej ha lite skin på näsan och kunna tala för sig.

Tony fick även Stefans fadderbrev att lämna vidare till sjuklingen:
För han kommer att älska henne över allt. Han har så många idéer och planer
på livet och han har en uppsjö historier på lager.



Gudmor Heather:
För att hon är varm, omtänksam och rationell. Kan ge Isabel ett lugn
man ibland behöver i svåra situationer.



Förbön


Herrens bön


Välsingnelsen



Vi avslutar med att sjunga Psalm 832 (928) "Sov du lilla"



Gäääääsp! Förkylningen och uppståndelsen börjar ta ut sin rätt ♥



Nu får Isabel sitt dopbevis, dopljus och en psalmbok. Tack tack  =)



Dags för fotografering. Det blixtrades för fullt, som från ett gäng paparazzi! 



Mammi och Bell ♥



Isabels dopljus och psalmbok på dopfunten.



Vi pyntade entrén till församlingshemmet lite välkomnande med hennes namn.



"Jag har hört mycket om det där med smakisar. När kommer de?!?"



Temat för dagen var änglar. Vi tyckte det passade bra då Isabel är vår lilla ängel. ♥



Ängelbokmärke på moln (På maräng)


En strut med godis.



Pepparkaka  =)


Även ljuset fick en liten ängel. Bebisarna som ligger runt ljuset
symboliserade Isabel och dem fick man ta med sig hem. Bellis behöll vi  ;)



Oj oj oj vilka härliga smörgåstårtor! Underbara! Tack snälla söta Linda.
Vilket jobb du la ner. Vi uppskattar det enormt. Puss!
(I förgrunden skymtar köttbullar, prinskorvar, pasta och morotsstänger till barnen.)



En kväll när John och jag satt och tittade på tv så såg vi på Isabel och sa till varanda: "Tänk att hon är här. Att hon är vår. Tänk att hon äntigen kom!"
Orden och tankarna sköljde över mig och jag skyndade mig att skriva ner dem.
Jag ville försöka förmedla våra tankar och känslor till släkt och vänner på dopet.
Orden blev en text som jag kallar - 

Vår egen Isabel
När rädslan lagt sig för att bli sjuk igen,
kom rädslan att inte få bli mamma.

Att inte få känna bebisdoft,
och att inte kunna amma.

Under himlavalvets stjärnor,
har jag längtat med en kraft
så stark och så oändlig
och många drömmar haft.

Sedan hände det underbara,
kunde det verkligen vara sant?

Jo, magen växte och blev större,
rent av stor som en elefant.

Pappa och jag såg dig på ultraljud,
och hörde ditt hjärta ticka.

Vi kände hur du rörde dig,
och såg till och med när du hicka.

När du en höstdag i september
kom hastigt ut med snitt.

Var kärlek allt vi kände,
och mitt hjärta var nu ditt.

Att kärleken till dig kunde växa,
större för varje dag.

Var inget vi kunde ana,
varken din pappa eller jag.

Dina fingrar är perfekta,
liksom öronen de små.

Tänk att fransar kan va´ så långa,
och passa i sin vrå.

Jag blir stolt när du ler finurligt
och tanterna på affären charmar.
Blir varm om hjärtat när du snusar gott,
i pappas trygga armar.

Idag har vi samlats här till dop,
tänk vad många som kom, vilken ära!

Nu är du Isabel Linnéa Hope,
inför Gud, din familj och våra kära.

Vi ser på dig vårt lilla barn,
du är varm och go och snäll.

Jag hade bestämt mig för att inte börja gråta och jag klarade
det faktiskt ända tills sista raden.

Sedan blev det fika. Bellmuffins med rosa grädde, hjärtan och silverkulor.
Tjeeeeeejigt!  =)

Petra hade gjort sina goda kolakakor och hennes mamma Barbro, underbara människa, hade stått och gjort rullrån till alla. Guuuuud så goda kakor, tack tjejer! (Längst bort syns vita koppar som det står pinnar med marshmallows i.)

Marshmallowsen doppades i smält choklad och rosa strössel.
Mycket populärt. Tack för hjälpen Cissa!

Isabels farfar höll tal till hennes ära:

"Kära föräldrar, faddrar och övriga gäster.

Tack John, Veronica och Petra för att ni sett till att Catherine och jag blivit farföräldrar. Vi ska göra vårt bästa för att motsvara förtoendet.

Vi vill ägna våra vackraste tankar åt Isabel vars högtidliga dop vi idag bevittnat. Vad framtiden bär i sitt sköte är oss alla förborgat. Men mänskligt att döma ska Isabel få en barndom att med glädje och stolthet blicka tillbaka på. Måtte det förunnas Isabel att få växa upp till en god medborgare och en heder för sin familj.

Catherine och jag sätter stort värde på att ni som faddrar har tagit på er ansvaret att följa med vad som händer Isabel här i livet, så att hon får en så bra uppväxt som möjligt. Tusen tack för att ni ställer upp och håller ögonen på isabel tillsammans med oss.

Lilla Isabel, farfar och farmor önskar dig allt gott för framtiden."

Men var höll Isabel hus hela dagen? Jo förstår ni, hon somnade när vi kom till församlingshemmet, efter hon ätit, och sov till sista gästen gått. En klok flicka som försökte sova bort sin fökylning men synd om gästerna som inte fick träffa henne. Men det blir fler tillfällen för gos och lek  =)


Vi är sååååå glada att vi tänkte till innan dopet och frågade några kära om de kunde ha ansvar för olika saker under dagen. Det är mer att hålla koll på än vad man tror. Tack tack tack Theresia för din insatts i köket!

Tack Linda som fotade under hela dagen. Puss!

Vi satte Karin som ansvarig för paketöppning! Isabel fick så många saker att det hade tagit hela helgen att öppna dem. Karin tog emot alla paket, öppnade dem och skrev ned från vem de kom. Tack Gudmor Karin för hjälpen och tack alla goa söta vänner och familj för underbara presenter!

Nu har sista gästen gått och Bellis passar på att vakna.
Vi gosar och leker lite medans familjen hjälper oss att städa.
Ni är underbara! Denna dag har flytit på så bra och blivit alldels magisk och speciell. Allt tack vare er.

En stor varm kram från oss alla på Petersborg vill vi sända till prästen Annika Liljebo också.

Kram,
John, Veronica &
Isabel Linnéa Hope