Juldagen var inte rolig. Jag låg hela dagen i soffan under en filt och John och jag hade ett filmmaraton. Förundras igen över att man har så mycket tårar. Blodet var på juldagen lite tunnare och mera brunfärgat. Idag är det som en missfärgad flytning. Jag önskar så att det slutar blöda. Men det är skönt att det i alla fall blir mindre och inte tvärt om.

På eftermiddagen ringde jag till Ackis jour igen. Det var samma snälla barnmorska som svarade. Hon bad mig igen beskriva blödningens mängd, färg och klumpar och hennes spontana reaktion, när jag berättade att det var blod på julafton, brunt på juldagen och missfärgad flytning idag, har gjort att jag nu mår mycket bättre och kan tillsammans med John tro på ett positivt svar vid ultraljudet. Hon sa- "Men! Har du blödit sååå lite?! Men det är ju väldigt positivt! Jag har oerhört svårt att tro att du blödit ut ett embryo med så lite blod och näst intill inga klumpar. Det här var roligt!"

Åhhhhhh så skönt med en positiv kommentar från någon som har att göra med dessa saker varje dag!

Det är ju fortfarande så att vi inte vet, sa hon. Men det är mycket mer positivt nu än det kändes på julafton när du berättade om blodet.

Innan vi la på berättade hon en sak som var tur att hon gjorde för annars skulle vi nog glädjas år alla små tecken. Hon sa att även om jag inte längre äe gravid så kan jag börja känna spänningar i brösten, bli illamående osv. Allt detta är pga av att kroppen fortfarande tror att den är gravid. MEN det kan ju också vara så. Allt får vi svar på senare vid ultraljudet. Håll i och var positiv Veronica.

Jag ligger kvar på soffan ett tag till. Inte bara för att det känns bättre mentalt att ta det lugnt för att inget mer ska hända utan också för att jag är så extremt trött. (Hoppas det är något bra.)

God fortsättning till er alla.

Kram V