Morsdag 2013

Idag åkte vi upp hela familjen till mammis grav. Jag berättade för Bell om mormor. Vi åkte förbi en tant som körde en bil och hon frågade om det var mormor. Jag sa att det inte var det men att hon skulle få plantera några blommor på mormors grav.

Bell högg glatt tag i uppgiften och grävde gropar i jorden och jag försökte hinna lägga ner blommorna i de små groparna och sedan skydda de stackarna mot spad- och jordangrepp. Vi hade en mysig dag, vare sig det är morsdag eller inte så tänker jag på henne och saknar henne, men det blir mer påtagligt en dag som denna. Man ser allt som finns i affärer, hör på radio & tv och nu för tiden även det som skrivs på Facebook om alla fantastiska mammor.

Kram till alla mammor där ute.
Och till er barn - krama era mammor ofta och mycket!

--------------------------------------------------------------------------------------

Om jag

Om jag gick på alla K-brunnar i världen och undvek att gå under stegar.
Spottade tre gånger vid synen av svart katt och vid nummer 13 fegar.

 

Om jag plockar alla fyrklöver som växer på äng och på inga ränder går.
Inte krossar några speglar och tar i trä för att jag då inga olyckor får.

 

Om jag gör dessa saker och önskar av hela hjärtat mitt.
Då skulle jag önska att en gång igen få känna hjärtat ditt.  

 

Få höra din röst och trött krypa upp i din famn.
Lägga din hand på min kind när du säger mitt namn.

 

Det är många år sedan vi pratades vid mamma,
men om jag kunde lyfte jag luren med det samma.

 

Jag skulle säga att jag älskar dig och att saknaden är stor.
Att du alltid finns med oss och du för evigt i oss bor.

xx

Kan själv!

Nu har vi klivit in i Kansjälv-eran. Herre Gud vad hon kan (vill) själv!

Igår när hon, som vanligt, skulle klättra in i bilen till barnstolen själv men fastnade med ena benet och jag lyfte lite på det för att hjälpa utbrister hon: Lägg av me de här mamma! LOL!

Idag när vi var på DisponentVillans parkdag och hon skulle rida, så vilade jag bara lätt min hand på hennes ena ben: Mamma, jag kan själv. Du får inte hålla i mig.

Farmor ville hjälpa henne att knyta ena skon och samtidigt sa hon: Jag vet att du kan mycket men det är lite svårt att knyta skorna när man är två år. Då höjer Bell rösten i förnärmad protest: Jag är tre! (Fast det låter mer "Ja äj tje!") (Hon blir tre i september) ;)

Ja jag säger då det :)
xx


Bell lindar pappa kring lillfingret

Jaha, då har dagen kommit när Bell medvetet lindar sin pappa runt lillfingret...
 
Innan vi fick barn berättade alla om att första barnet ofta får göra lite som de vill, man är inte lika benhård. Man siade också om att efter som vi inte längre är purunga, har väntat, hoppats och längtat så länge så skulle vi vara försiktiga med att skämma bort henne. Vi gjorde oss själva bara en björntjänst.
 
Jag måste nog säga själv, att vi varit hyffsat duktiga på "skämmabortfronten".
Ett nej betyder (oftast) ett nej. Härom dagen la hon sig ner på golvet i affären för första gången och sparkade och skrek något ohörbart om godis. Hon skrek så högt och sparkade så infernaliskt att det istället blev komiskt. En kvinna gick förbi och log lite i smyg, ett barn tittade fram bakom en hylla och pekade på Bell så hans mamma skulle titta och en farbror gick förbi henne och sa att det inte alltid är lätt här i livet.
 
Jag stod lugnt och tittade på henne och svarade att det inte var lördag och att om man skriker och gråter så får man absolut inget godis. Hon lugnade sig och vi gick sedan och betalade vår mat. När lördagen kom så sa jag att efter hon ätit lunch så skulle hon få en godisöverraskning. Hon slängde i sig hälften av lunchen och talade om för mig att hon nu skulle få sitt godis. Jag sa till henne att hon måste äta upp all sin mat. Hon tittade först på maten, sedan på mig och så började hon gnälla för att sedan övergå till gråt. Jag tittade på henne men innan jag hunnit öppna munnen för att igen tala om vad som gällde så tvärtystnade hon och sa "Jag ska inte gråta mamma då får jag inget godis."  Älskade unge! ♥
 
Men ibland så smälter både mamma och pappa för hennes blickar om olika saker hon vill ha.
 
Vi middagsbordet (första middagen ute i solen på altanen!) igår så fick vi till vår förvåning (och med ett hjärtligt skratt) bevittna hur hon för första gången medvetet lindade sin pappa runt lillfingret.
 
"Pappa, följ mig till mitt rum. Jag vill hämta mina bilar." 
"Du kan hämta dem själv älskling, pappa äter."
"Nej, du SKA följa mig."
"Pappa vill äta upp sin mat först. Du hittar till ditt rum. Hämta
sakerna så leker vi när jag ätit upp." 
"Snälla snälla snälla snälla snääääälla pappa!"
 
Om han hämtade bilarna?
En bild säger mer än tusen ord va?  ;)
 
xx
 
 
 

Liknande inlägg