Välkomna till min blogg
Till alla er som hört av sig med ett bidrag till Petra i "A Good Cause" vill vi säga tack. Mer än tack! Ni bevisar att människor bryr sig om varandra. Kram på er!
Väntan är över...
Sedan följde samma procedur ett par gånger till. Tittade in i badrummet, gjorde frukost, tittade in badrummet, klädde på Bell osv...
Efter ungefär en timme hade jag repat tillräckligt mod. Jag doppade stickan och sedan började väntan, en väntan som i verkligheten går på ett par minuter men i min värld stod nu tiden stilla. Min hjärna förstod svaret långt tidigare än mitt hjärta. Jag lämnade stickan i badrummet för att ställa fram frukost. Innan jag sa till John att frukosten var klar gick jag in en gång till och tittade på stickan. Kanske skulle den visa annorlunda nu.
Det gjorde den inte, jag gick ut till köket och tittade på frukosten och gick sedan ut i hallen för att säga till John att allt var klart. Jag mötte honom i hallen, han var med Isabel. Hon höll honom i fingret och drog in honom på sitt rum för att leka. Jag tittade på honom, la mitt huvud på hand bröstkorg och borrade in ansiktet i hans tröja och sa -Isabel blir inte storasyster. Är det så, svarade John och kramade om mig. Det gör ingenting älskling. Nu har vi i alla fall försökt.
Tårarna rann på mig och jag försökte gråta så tyst jag bara kunde för att inte oroa Bell. Det hjälpte inte. Hon kom och tittade på mig med stora ögon och kramade mina ben. Vi stod så en stund alla tre och jag tror att vi kände, alla tre fast på olika sätt, att allt kommer bli bra. Vi är en familj och har varandra ♥
Tack till er alla som stöttat oss och höll tummarna.
xx
Olidlig väntan
Ena stunden är jag lycklig som fick en chans till och i nästa stund dalar hoppet och jag tror det är kört.
När jag är i de djupa dalarna och känner att det inte blir någon bebis så försöker jag hitta på alla möjliga argument till varför det är bra att vi bara får ett barn. Försöker intala mig att det är bättre.
När jag klättrat upp en bit igen så kan jag se lite klarare på situationen, inte bara känna med hjärtat. Jag är så oerhört lycklig att vi har Isabel. Det låter banalt, men hon är verkligen mitt allt. Vi har sådan enorm tur att det blev en liten Bell av ett ägg.
Om det inte blir något av detta embryo, så är det så jag får tänka - att vi redan vunnit högsta vinsten, guldet. ♥
Snart vet vi...
xx
Sista ägget
Dagen börjar med att Isabel hostar, snörvlar och nyser, vilket innebär att det inte blir dagis för henne. Eftersom insättning av ett ägg inte tar lång tid eller tidigare har påverkat mig fysiskt så hade jag tänkt jobba idag. Men så blev det alltså inte. VAB och Plan B - farmor och farfar får följa med och umgås med Bell när det blir vår tur hos doktorn.
Från och med när jag slog upp mina ögon har jag haft ett mantra i mitt huvud "Snälla snälla gör så att ägget har klarat upptiningen!" "Snälla snälla gör så att ägget har klarat upptiningen!" Om och om igen hör jag detta. Har svårt att koncentrera mig på annat. Jag bara väntar på att mobilen inte ska ringa, om ni förstår vad jag menar.
Vi har tid för insättning 13.30 men jag åker in ett par timmar tidigare för att ge Isabel lunch och gosa så hon somnar i vagnen när det är dags för hennes middagslur.
Jag vet att de skulle höra av sig om ägget inte klarade upptiningen, men när är det? Hur nära vår bokade tid tinas det upp? Väntan gör mig galen och jag kan inte slappna av så eftersom jag redan är på plats så åker jag upp och frågar. En barnmorska kommer och innan hon hunnit titta i datorn så rinner tårarna på mig. Förlåt, viskar jag. Ingen fara, svarar hon tröstande.
Hon skummar igenom dokumentet och tittar leende upp på mig. Det ser jättebra ut. Ägget är 100%.
Farmor och farfar kommer och jag möter även en tjej som har följt min blogg. Sedan en tid tillbaka har hon ställt frågor kring ÄD då de nu sitter i samma båt som oss. Det var så roligt att träffa dem. Tänk att detta gulliga par, hon och hennes man, sätter in ett ägg idag, precis samma dag som oss och näst intill på samma tid. Helt otroligt! Det bara måste betyda att vi båda ska styra båten ut på samma underbara hav. Bådar gott tycker jag. Jag önskar dem all lycka till med sitt lilla embryo.
Vi blev ombedda att gå till Rum 2 där jag skulle sätta på mig en prasselrock och ett par blå plastsockor. 
Detta var ganska snabt gjort och när 50 minuter, efter vår givna tid, hade gått var jag så kissnödig att jag höll på att spricka. Nog för att man ska vara kissnödig, för att det ska ge bäst resultat via ultraljudet, men nu höll jag verkligen på att kissa på mig. Jag var också så orolig att något gått fel. Varför tog det så lång tid?
"Babe, tror du att nåt gått snett med ägget? Tänk om de tappat det i golvet eller nåt!"
"Lugn, allt är som det ska. De ligger nog bara efter lite i tiden."
När sköterskan kom in och sa "Veronica" så flög jag upp och gick mot dörren. "Vilken Veronica?" hör vi då från sängen bredvid, det andra paret som har samma vilorum som oss. Då heter hon också Veronica! Lustigt. Stjernstedt, säger sköterskan och jag andas ut. Nu är det vår tur...
(Behöver jag säga att de var mer än vanligt noggranna med vilken Veronica de hade framför sig i gynstolen)
Vi går till luftslussen, den mellan avdelningen och behandlingsrummen, där John sätter på sig sin mundering. 
Sköterskan talar om att vi även ska sätta på oss mössor och att det finns sprit. "Va?! Bjuder de på grogg?" utbrister John med glimten i ögat. Hihihih....
Här ligger alla små embryon och sover sött ♥ ♥ ♥
När vi kommer in är det inte Kristiina Kask, som vi blivit informerade om att det ska vara, utan en äldre dam som såg ganska barsk ut. Mig gjorde det ingenting, jag har lärt mig en sak genom dessa år och det är att de får vara hur gamla, sura och barska de vill. Det brukar vara dem som är mest rutinerade och kunniga. You go girl! John såg mindre imponerad ut.
När vi sa att vi ville fota ägget så undrade labbsköterskan om de skulle ta ut ägget en gång före så vi kunde göra det. Men då protesterade läkaren och sa att hon ville bara ta ut det när det var dags för insättning. Precis! Vi ville inget annat. Inte utsätta det för mer än det behövs. Vi fotar live när det är dags! Där steg Greta Edelstam lite till på min julklappslista! John såg nu också mer nöjd ut.
Vi såg på monitorn hur ägget kom ut, hur de sög upp det i den lilla lilla pipetten och hur ägget slutligen dök upp som en vit prick på ultraljudet. Lycka!
Allt verkade gå precis som Dr Edelstam ville för hon såg nöjd ut och slog på stort med ett leende. Vi tackade för oss och tackade alla inblandade. Jag kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna men nu var det bara att ta sikte på toaletten för annars kunde detta bli en blöt historia.
I väntrummet möts vi av en glad dotter som slänger sig i våra famnar. Hon har vaknat och saknat oss, meddelar farmor och farfar. Det hade tydligen hela avdelningen hört. Lilla ♥
Bell står vid Reproduktionscentrums Ris- & Roslåda och väntar snällt medans alla vi vuxna går i omgångar till toaletten. (Ja, jag gick igen. Gud så skönt!) Plötsligt upptäcker hon att det finns papper och pennor där. Hon älskar att rita så hon hugger tag i båda delarna och sätter igång och ritar. Pappa John tycker att personalen ska få ta del av hennes fina "brev" och lägger till lite text ♥
(Isabel 1,5år säger - Tack för att jag finns :)
Och så det traditionella "Fingerfotot" efter insättning.
Denna gång tre fingrar för försök 3.
Nere vid entrén stor en underbar ko gjort i mosaik. Den är så fin!
På kon står det I wish och på de små mosaikplattorna har människor
skrivit en massa önskningar.
Idag har vi lagt till en önskan...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 
Pappa John har bråttom tillbaka till jobbet så det fick bli en sen snabblunch på Max. Det känns så overkligt att för en timme sedan var jag inte gravid men nu är jag det. Jag hoppas att det håller i sig en lång tid framöver, i typ 9 månader. Just nu orkar jag inte oroa för framtiden mig utan glädjs åt att Delmål 1, upptining och insättning, gick så bra.
Bell bevisar att hon nu är stor flicka och redo att bli storasyster
genom att dippa pommes. Heeelt själv ;)
Återigen, precis som de andra två gångerna, så kommer känslan över mig att jag vill åka hem och lägga benen högt och bara ligga där så inget händer det lilla embryot. Men då minns jag de Allmänna rådet som står längst bak i foldern man får vid insättningen.
- Äggen ramlar inte ut! - (Bra råd!)
Kram V
xx
Kvällen före
Bell har varit snorig och hostig ett bra tag nu men ändå pigg och glad. I helgen började hon få feber till och från så idag var det VAB för mig och doktorsbesök för Bell. Han lyssnade på lungorna, tittade i halsen och i öronen. Han såg att hon var röd i öronen men ingen öroninflammation, mer förkylningsirriterad, inget alarmerande. Han tog i alla fall ett stick i fingret för att få se lite värden då hennes hosta är så hård och djup.
Jag hade förväntat mig ett illvrål när sköterskan stack, men Isabel tittade bara intresserat på blodet som började rinna ur hennes finger. Blinkade inte ens till, inte ett pip. Mysko. Mammas duktiga flicka ♥
Provet visade på förhöjt värde men inte så mycket att det blir penicillin, skönt! Då fortsätter vi med Alvedonsuppar så hon klarar av att äta lite välling ibland i alla fall, för mat det är hon helt ointresserad av.
Ikväll när jag uppkrupen i soffan tittade på tv kunde jag inte låta bli att flera gånger titta på henne i baby watchen. Hon är så fin, så underbar. Jag höjde även ljudet på högsta volym för att få höra hennes lugna andetag. Mammas flicka! ♥ (Fast ibland undrar jag om inte pappa tror att det är hans flicka) ;)
Tänk vad stor hon har blivit redan, om bara två veckor fyller hon 1 1/2år. Otroligt vad tiden går fort. Jag är nervös för imorgon. Verkligen, jättenervös. Jag tittar på baby watchen igen och tänker att hur det än går så har vi ju redan vunnit högsta vinsten. Men det vore fantastiskt att få bonus också ♥
Kram & natti 
Många tankar nu...
Det är ju inte heller säkert att ägget fastnar/stannar kvar eller att kroppen vill behålla det. Men jag tror att eftersom jag denna gång genomgått en graviditet redan så förstår kroppen på ett annat sätt vad det hela handlar om och är med på noterna. Right? =)
John och jag hade pratade om det innan att det kommer kännas oerhört jobbigt att vara så laddade, åka dit och då få ett negativt besked om upptiningen. Men när jag bokade tiden med BM så sa hon att de ringer mig på förmiddagen om så är fallet.
Snälla ni, ring inte mig på tisdag. Mitt hjärta kommer stanna om telefonen ringer.
Kram på er
xx
Dags för en liten koll.
Eftersom det var en onsdag så var Isabel ledig från dagis. Att ha en 1 1/2åring springa omkring i rummet under ett gynbesök, slitandes i grejer, är inte det ultimata så Isabels farmor och farfar var också med. Jag tyckte det var roligt att personalen fick se Isabel och jag förstod att de uppskattade det. "Vi får så sällan se resultatet av vad vi gör." =)
När jag kom in och fick träffa läkaren kände jag mig gammal. Läkare och gynekologer brukar vara, de jag har haft, äldre män (en och annan kvinna) och jag har inget problem med manliga gynekologer, de brukar till och med vara lite mjukare och försiktigare än kvinor. Men när jag nu kom in i rummet och möts av en kille, snygg också, i avservärt yngre år än mig blev jag lite ställd.
Näväl, det var en sido parentes. Jag frågade hur många mm de vill att slemhinnan är och han informerade om att de gärna vill att den är 7mm. "Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas..." Var det ända jag kunde tänka.
Han började undersökningen och konstaterade glatt efter bara en kort stund att den var 8,5mm. Tjohooo!
Vi gick ut till barnmorskorna för att boka en tid för insättning. (Äntligen!!!) De räknade ut när jag skulle börja med Progesteron (Vagitorier 3 gånger om dagen) och när det då är dags för insättningen av ägget. Det visade sig att det blir på tisdag.
Tisdagen den 21 februari 2012
* Hilding har namnsdag
* Det är Internationella modersmålsdagen
* Det är Fettisdagen
* OCH det är fullmåne
Låter i mina öron som en perfekt dag för insättning =)
xxx
Mysigt att få ha med farmor & farfar tyckte Bell ♥
Progynon
Idag är jag på mensens andra dag och då är det dags att börja ta Progynon. Det är ett hormon som hjälper till att bygga upp slemhinnen. I fem dagar ska jag ta en tablett morgon och kväll. Från och med sjätte dagen tar man två tabletter på morgonen och en på kvällen.
Jag minns från förra gången att jag blev trött, vi får se hur det blir denna gång =)
På dag 11, den 16 februari ska jag tillbaka till Ackis för att mäta slemhinnan. Hoppas jag då är redo och lyckats skapa tjockleken de vill.
Nu väntar vi på Alla ♥-dag och sedan är det snart 16e!
Kramis
Thank God för lingonveckan! =)
Im impressed! =)
I väntrummet
Att komma tillbaka hit, till Reproduktionscentrum, känns tryggt. Det ger ett lugn, känslan av att här finns det människor som vet vad ge gör och gör det bra. Jag behöver inte längre tänka på allt och hur vi ska lösa saker och ting. De tar hand om mig/oss och ser till att det blir så bra det bara går.
Jag minns när vi var här för insättning förra gången, minns alla känslor. De kommer tillbaka till mig nu. Man vill så gärna att det ska lyckas så käslorna blir många, och blandade. Hopp, glädje, förväntan, drömmar för framtiden men också en stark rädsla och nervositet.
Jag tittar på tjejen, en kvinna i 30årsåldern, som sitter mitt emot mig i väntrummet och undrar om hon är här för ett första försök. Jag kommer på mig själv att jag flera gånger under tiden vi sitter där tänker "Hoppas det lyckas för henne." Önskar att hon precis som jag får uppleva ett mirakel.
Alla här är snälla och glada, atmosfären är inte så där sur och stressad som den kan vara i sjukhusmiljöer. Jag fick träffa Kristiina Kask, mycket sympatisk läkare. Hon gjorde ett UL och konstaterade att slemhinnen var 5mm. Antingen, sa hon, har slemhinnan varit 5mm i tre månader då du haft utebliven mens eller så betyder det att den kommer inom 4-5 dagar.
Hon skrev ut tabletter som skulle hjälpa igång mensen om den inte kommit om senast två veckor. Jag gick därifrån med ett nytt hopp i bröstet.
xx
Kommer den aldrig...?
Resan till Teneriffa kom precis när den skulle. Den bröt mönstret med all negativitet. Det var så otroligt skönt att bara få vara. Och att få vara med John och Isabel hela dagarna, kvalitetstid på hög nivå. Jag hoppades och trodde att resan skulle hjälpa, få igång mensen. Men icke...
I mitten av december ringde jag Reproduktionscentrum för att höra mig för om när sista dagen för insättning innan jul- och nyårsuppehållet var. Hon talade om att det var försent. Barnmorska jag pratade med hörde att jag var nära till tårarna över att mensen inte kommit och att vi missade insättningen innan jul. Hon tröstade och försäkrade mig om att OM inte mensen kommer av sig själv så får jag tabletter som hjälper igång den. Det kändes mycket bättre efter det samtalet.
Nu har jul och nyår varit, Isabel har börjat på dagis och jag har gått tillbaka till jobbet. Allt flyter på och vi börjar komma in i den nya vardagen. Jag känner att stressen jag kände tidigare pga familjeproblem inte är lika stark längre. Att min mens uteblivit i 3 månader tror läkaren är en direkt följd av stressen.
Eftersom jag känner mig lugnare nu än tidigare så kanske den kommer snart men jag vill vara ett steg före och ringde därför Reproduktionscentrum och bokade en tid. BM höll med mig, det var dags att göra ett ultraljud och ta en titt hur slemhinnorna ser ut.
Jag fick tid den 1 februari. Nu börjar det hända saker... Längtar =)
xx
Dagen D
I fredags var det första gången dags att lämna henne ensam under inskolningen. Pappa var där, de lekte en timme och när det sedan var tajm för lunch vinkade han, sa glatt hej och gick. Hon hade gråtit till en början men när fröken lyfte upp henne och gick in till de andra barnen hade hon tystnat och blivit nöjd. En stund senare hade hon gått till dörren och stått och skällt. "Da diii daaa da da DA!"
Jag undrar vad hon sa....? Men bättre arg än ledsen ♥
Inget ont som inte har något gott med sig. Alltid när John kommer hem från jobbet slänger hon sig i hans famn, ser glad ut och gosar. Om jag har varit borta ett par timmar ifrån henne, tittar hon bara på mig när jag kommer och fortsätter med det hon gör som om inget hänt.
Men nu när jag kommer hem från jobbet på kvällarna så klappar hon händerna, skrattar och slänger sig om halsen på mig.
Åhhhh vad jag njuter. Jag luktar på hennes hår, pussar hennes hals och kastar upp henne i luften. Kärlek ♥
xx
Julen 2011
Då hon inte längre tycker om barnmat men ännu inte riktigt har accepterat "vuxenmat" till fullo så var jag spänd på om hon skulle gilla julmat där det faktiskt finns en uppsjö av olika alternativ och smaker.
Jag skulle kunna skriva om min längtan efter mamma, eller om besvikelsen kring försöket med det sista ägget som inte blev av på grund av utebliven mens.
Men för tillfället väljer jag att med bilder beskriva vår Jul.
Gott Nytt År till er alla och en riktigt god fortsättning på det nya året.
xx
Isabel började med att skriva en rejäl önskelista till tomten =)
Sedan fortsatte vi att bygga upp julstämningen med att tillverka julklappar.
Här designar hon egna disktrasor.
Jag fick en idé om hur jag och Bell skulle måla en tavla med hjälp av hennes kroppsdelar. Både hon och jag skrattade högt i detta arbete. Det var otroligt roligt!
Det blev även väldigt kladdigt så jag begränsade det hela till tre kroppsdelar.
När ni ser fotot på tavlan lite längre ner så får ni gissa vilka ;)
Det är svårt att skapa julstämning när det set ut så här utanför fönstret =)
Men när hon på morgonen, dan före dan, fick se julgranen och blev kär i den så infann sig julstämningen. (Hon skulle pussa och gosa med både kulor och grenar.)
Julaftonsmorgon började med fika och julklappsöppning.
Bell var på G!
Pappa John älskade sin julklapp från Bell! ♥
Farmor & farfar blev lika förälskade in sin ♥
Vi firade julen hos moster & morbror, där vi även hann med ett julbad.
Jag får känslan av att pappa John stöper ljus ;)
Isabel njuter av julen och passar på ett mysa med både mamma & pappa.
Ibland är man lite sötare än vanligt ♥
Lucia
Det är Luciamorgon och pappa skulle väl kanske egentligen få kaffe på sängen och bli lite lussad. Men vi sover vidare Bell och jag och låtsas som vi inte vet att det är en lite speciell morgon. Ja, jag vet i alla fall, Isabel vet bara att hon fick en konstig ficklampa igår. En vit med en liten svag lampa högst upp på. Hon skulle öva tyckte jag, öva på att inte stoppa den i munnen.
När pappa har åkt till jobbet går vi upp och bara myser. Lyssnar på julmusik och inväntar farmor och farfar. Efter lunch klär jag på Isabel vita kläder, glitter i håret och runt magen och tillsist får hon tärnljuset. Hon känner själv att hon är fin, att det är något speciellt. Hon tittar sig i spegeln och ler med hela ansiktet. Fiiiin, säger jag. Hon tittar på mig och håller helt klart med.
Vi lägger pepparkakor i en liten rosa påse med sidenband sedan åker vi hela gänget, farmor, farfar, jag och Isabel, till Östervalls för att lussa. Bell håller så stolt i sitt ljus och sin påse men så fort vi kommer innanför dörren och hon ser pappa och hans kollegor så blir hon blyg. Påsen hamnar på golvet, först snappar hon åt sig en peppeis och stoppar i munnen, och sedan rusar hon mot pappa och ska upp i hans famn. Det var lussandet pappa, hann du se? ;)
Sedan fikar vi och mumsar pepparkakor och lussebullar. Tänk nästa år blir det äkta lussefika på dagis.
"Bell du måste öva på att lussa, för det ska man kunna på dagis! ;) ♥
xx
Ps. Så här såg hon ut förra året. Hur fort går det inte egentligen?!? =)
Orolig em-vila
Bell sover middag nu och vaknade efter bara 40 minuter. Jag tassade in försiktigt för att inte väcka henne mer än nödvändigt. Hon satt upp i sängen och grät. Jag lutade mig fram och höll om henne med en arm och famlade febrilt i mörkret med den andra efter nappen i sängen.
"Var är nappen?" visade jag, mest för mig själv.
"Dääääää" svarar Bell med gråten i halsen och håller upp nappen.
Älskling! ♥
Hur låter vovven?
Hur låter katten? har vi frågat Isabel länge. Vi har Bertzil, en stor långhårig Norsk Skogskatt som hon älskar. (Han älskar inte henne lika intensivt) Bell svara i ett högt tonläge som nästan bara hundar kan höra "Miiiiii!"
När vi frågar hur hunden låter har hon bara fnyst åt oss. Nähä, hon gillar inte hundar.
Men härom dagen kom jag på att hon faktiskt säger voff voff fast det låter mer som hon fnyser två gånger. Söööötis!
xx
