5 månaders vaccin

Så blev det dags för den hemska sprutorna igen! 5 månaders vaccinet. Hon var ju sjuk när hon skulle ta de första sprutorna vid 3 månader så allt är förskjutet med ett par veckor.

Denna gång hade vi bestämt att pappa skulle vara med. (Mest för att stödja mamma.) Han tyckte, precis som jag, att det inte var någon höjdare. Det är superjobbigt att höra sin lilla älskling skrika så. det skär genom märg och ben. Men Bell var så duktig, tror dock att hon misstänkte att något var i görningen denna gång. Hon tittade skeptiskt på Bea redan innan hon plockat fram sprutorna. Kan hon verkligen minnas förra gången? Hon var ju bara straxt över 3 månader.

Hon fick sina två sprutor och det förväntade galltjutet kom, lite som Ronjas vårskrik kan man säga. Sedan ammade vi så gråten fick ebba ut och lugnet lägga sig. Jag hoppas hon förlät mig även denna gång.

Jag måste ändå säga att vi haft tur båda gångerna. Hon har bara blivit trött och lätt gnällig av sprutorna. Har ju hört av kompisar hur deras barn har reagerat på dem. Feber, gråter och blir rejält sjuka. Stackarna.

Nu ska hon inte ta nästa sprutor förrän hon är 1 år. Tjoho! Det är hela... 6 månader dit. Swisch swisch så är vi där. Men nu ska vi inte ta ut händelserna i förskott utan blickar istället framåt mot en härlig sommar!  =)


♥ ♥ ♥

Isabel kastar en skeptisk blick på Bea.


"Ja, fota du. Det är riktigt synd om mig."


"Där och däääääär gör det ont!"

Förstoppning

Det är så jobbigt när hon har ont. Det gör ont i oss. Alla som har barn vet hur man gärna, med glädje, skulle ta över det onda från barnet. 

Isabel har nästan från början bajsat med väldigt långa mellanrum. Det vanliga är 7-11 dagars mellanrum. Det har inte varit något problem så länge hon bara ätit bröstmjölk då bröstmjölk inte innehåller några slaggprodukter. Kroppen tar till sig det den behöver och barnet bajsar ut resten. Men nu när hon har börjat äta puréer och mild havregröt så behöver hon bajsa. Tyvärr har inte kroppen förstått detta och nu har det hela slutat i förstoppning.

Det började med att jag tyckte att det gick alldeles för lång tid mellan blajblöjorna och frågade BVC om råd. Bea sa att jag skulle prova med 2 tsk Katrinplommon tre gånger om dagen och låta henne dricka vatten till måltiderna. Det hände ingenting och så en kväll fick hon rejält ont i magen och vi fick en läkartid nästa dag. Doktor Erik Sellin skrev ut Laktulos, ett läkemedel som hon ska svälja och som binder vatten i tarmarna så de vidgas och gör hela processen lättare.

Vi fortsatte samtidigt med Katrinplommon ett par dagar men tyvärr hände fortfarande ingenting så jag ringde doktor Erik igen som skrev ut Resulax. Vi åkte hem och provade. Effekten kom efter bara ett par minuter. Hon började gråta för även om medlet hjälper till så blir inte bajset löst och det gör ont på henne ändå. Lilla lilla kråkan.

Efter detta, som vi gjorde förra veckan så har det varit lugnt. Vi har hela tiden fortatt med Lakulos och Katrinplommon men inget mera blaj har kommit. Idag märktes det på henne igen att det inte var en toppendag så pappa och jag bestämde oss för att ge henne en Resulax till. Denna gång kom det mer men även denna gång hade hon svårt att få ut det och hon grät och hade ont. Jag måste ringa igen imorgon. Ska det verkligen vara så här?

Läkaren sa att det är många barn som har så här i början när de övergår från bröstmjölk till barnmat. De kan behöva hjälp av t.ex. Lakutlos ett tag men det kommer bli bättre. Jag vill i alla fall ringa imorgon. Man får ju onda tankar. Tänk om hon är laktosintolerant eller gluten?

Jag börjar med att ringa imorgon och försöker att inte hetsa upp mig och oroa mig innan.

Kram på er
xx


Det är skönt att få lite sällskap av Bertzil när man är trött och ledsen.


Allting har ett pris

Lyssnade på Rix igår där de pratade om att Titti fått en tröja av Foppa med hans autograf. Erik frågade om hon skulle sälja de men icke det skulle hon inte. Men kom igen då, om du får ett bra pris? Nope, sa Titta Då sa Erik att allt har ett pris.

Jag har aldrig reagerat eller tänkt något vidare på denna kommentar tidiagre men nu så sa jag till mig själv "Om du fick 1 miljon skulle du sälja Bell?" Nä, självklart skulle jag inte det. Försökte sedan utmana mig själv:

5 miljoner?         Nope!
40?                    Nej! 
125 miljoner       No no!
(Som han som vann på Lotto)

Okey... 1 biljard?!
Hmmm... Låt mig tänka.   Nix pix!

Så kontentan av denna lilla lek är att allt inte är till salu.
Att allting inte har ett pris = Bell är inte till salu!  =)





Liknande inlägg