Sparkar - både natt och dag =)

Från att ha oroat mig konstant för att jag inte känner några rörelser och inte vet hur bäbisen mår, är det nu nya tider! Han (Vet fortfarande inte men det bara känns som en han.) rullar och sparkar konstant! Underbart! Men svårt att sova på nätterna, men det är ett mindre problem känns det som. Bara han mår bra där inne  =)

Tänker på vad barnmorskan sa "Veronica det är inte bara en bäbis där inne, utan en LIVLIG bäbis" 

På måndag ska vi till secialist mödravården igen på Ackis och träffa Ove Axelsson. Han ska göra ett ultraljud pga SUA (Single umbilical artery - att det bara finns en artär i navelsträngen i stället för två.) och mäta om bäbben får i sig det den behöver genom sin enda artär. Kontrollera att den följer kurvan.

Men det kommer den ju att göra, eller hur?  =) Vi hoppas också att vi lyckas se/få veta om det är en kille eller tjej. Hittills har de inte velat titta efter det. Får vi inte veta så kanske vi ser på 3D-ultraljudet i slutet av maj på Tittut-kliniken. Jag är helt säker på att det är en kille och John lutar åt en tjej.

Trevlig Valborg på er alla.

Kram V

Illamåendet tas över av nya krämpor =)

Jag är inte speciellt stor alls, varken jag eller magen. Har bara gått upp 4 kg men i två veckor har jag haft ont i ryggen. Känns lite fånigt då det inte är så mycket att bära på än så länge. Men idag fick jag lära mig att ryggsmärtorna beror på att bäckenbenet håller på att luckra upp sig, en förberedelse för att kunna föda ett barn, och därmed kan man få ont i korsryggen och ner mot skinkorna.

Nu förstår jag varför jag inte kan sitta längre än 10 minuter, sedan måste jag upp och stå, röra på mig. Det är så skönt att det finns en förklaraing till allt som händer med kroppen i dessa tider.

Vi fick ett brev från Akademiska med tider för nästa ultraljud som jag tyckte var lite rolig:
"Välkommen 3 maj kl:11.00. Barn får inte närvara vid undersökningen."
Hmmm... Hur ska vi få till det?   ;) Hihih...

Min Guddotter Jennifer, 10 år, har sovit hos oss i helgen så jag passade på att låta henne leka lite med kameran i min fotostudio. Det blir aldrig av att John och jag fotar magen så Jennifer och jag tog tillfället i akt.

Här kommer några av bilderna på "Rackarungen"!  =)

Kram











Gömda känslor bubblar upp

Vill berätta om en händelse som överrumplade mig i helgen. Jag var in en sväng i en affär som hade lite inredningssaker för barn. Jag vill ha svart/vitt som grund i barnrummet och sedan lägga till några coola färger utifrån om det blir en pojke eller flicka. Brunt och grönt kanske om det är en kille och rosa och grönt om det blir en tjej. Har inte riktigt bestämt mig.

Men i alla fall, i affären plockade jag på mig ett bokstöd med zebror
i svart/vitt och en lurvig Barbapappa i svart. När jag sedan är på väg till kassan börjar jag plötsligt att gråta. Hejdlöst, en super duper gråtattack. Jag vet inte varför men tror att det kanske kom över mig att vi faktiskt ska ha barn. Att jag vågar tänka tanken högt för mig för första gången, nu när jag i förra veckan både hört och sett bäbisen. Det var första gången jag köper något till bäbben och det kändes stort. Jag var tvungen att ringa Petra, äggdonatorn, så hon fick mig tillbaka till ett normalt tillstånd.

Människorna i affären måste trott att jag var lite skum. Eller så såg de magen och tänkte:
"Ja ja, gravida kvinnor är ju lite gråtmilda" =)

Kram & natti