Stora flickors napp

Om nio dagar blir Isabel 7 månader så nu tyckte mamma att det var dags att byta bort lilla bebisnappen. Den är för bebisar 0-6 månader. Vi köpte två fina, en i rosa och en i lila. Bell är inte överentusiastisk över inköpet. Hon håller i de fina små "handtagen" på den nya nappen och tuggar frenetiskt på silikonet.

Varje gång jag stoppar in nappen i munnen på henne så far den ut lika snabbt med ett plopp! Eftersom hon är förkyld så vill jag inte pressa henne. Hon får öva med stora flickors napp när hon är pigg och glad och när hon är ledsen åker bebisnappen in igen.

Mammas och pappas lilla stora flicka. xxxxx



Stick i fingret

Bell är sjuk, stackars lilla kråkan. Hon är snorig, hostig och har feber. Det började i lördags med att hon mest var lite gnällig. Jag kollade om det var några mer tänder som var på gång men kände inget. Morgonen efter var hon full av snor i lilla näsan. Tack gode Gud för Näsfrida! Hon blir jättearg och ledsen när jag suger men det går så fort och jag tror faktisk hon känner skillnad efteråt.

När det gått 5 dagar med feber ringde jag Bea på BVC och rådfrågade om det fanns något jag kunde göra för att underlätta för Bell. Hon äter väldigt dåligt, vill inte ens ta bröstet. Hon sa att jag skulle ge henne kall päronpuré. Det är skönt för halsen, som glass ungefär. Kunde också ge henne varm babydryck. Det hjälper slemmet att lossna. Bea hörde hur hon hostade i bakgrunden. Det är tydligen många barn i kommunen just nu som har RS-virus. Då Bell bara är runt 6 månader så ville hon ta det säkra före det osäkra. Hon bokade en tid samma eftermiddag så doktorn fick lyssna på henne. Vår nya doktor, Erik Sellin, som vi fått då vår gamla, Gunhild Brolin, gått i pension är jättebra. Han är lugn och saklig. Han tittade i hennes öronen och hals och lyssnade på lungorna. Allt såg bra ut men han ville ändå ta ett stick i fingret för att mäta CRP-värdet. (Kolla om det är bakteriellt eller ett virus.) 

Det var inte roligt att få ett stick i fingret. Hon tittade på mig efteråt med ledsna ögon medans tårarna föll stora och tunga på hennes kinder. Då vill man bara pussa på det lilla fingret med det stora plåstret så det onda försvinner.

Hennes värde låg på 25. Det säger inte mig så mycket men Erik förklarade att när man är frisk har man mellan 0-10. När det börjar närma sig 50 så tittar man vidare och ser vad som kan vara fel. 25 indikerar att hon inte är helt frisk men att det inte är fara på taket. Han frågade om jag tyckte hon behövde hostmedicin men jag tycker att om hon inte hostar värre än vad hon gör nu så är det bättre att inte ge henne något. Vill inte ge mediciner i onödan. Men vill inte heller att hon ska behöva lida för mycket med en jobbig hosta. Vi väntar en dag till och känner efter imorgon. Väl hemma så upptäckte hon sitt plåster på fingret, oerhört spännande.

Imorgon är en ny dag och då är jag säker på att kråkan mår 1000 gånger bättre! ♥ ♥ ♥

Bärsele

Vi har fått en dotter som vill vara med, hela tiden. Hon är nyfiken, glad och vill INTE vara ensam. Det blir mycket bärande då kan jag lova. Har så ont i ena armbågen så det känns, helt ärligt, som den ska gå av ibland.

Jag har provat med bärsele ett antal gånger sedan hon var ganska liten. Tänkte att hon kanske vänjer sig efter ett par gånger. Men icke! Det är inte hennes grej liksom. Hon blir bara arg eller ledsen. Hur kul är det på en skala att stirra rakt in i mammas bröstkorg egentligen?!?

Men nu när hon är större och man kan vända henne framåt har jag upptäckt att hon inte tycker att det är så dumt ändå. Rent av lite roligt. (Fast det skulle hon aldrig erkänna.)

xxxx

Mammi och Bell på shoppingtur


Liknande inlägg