Livets gång

Första gången jag träffade faster Ingrid var på Morsdag i år. Johns pappa Bertil hade bokat bord, för att överraska mamma Catherine, på mysiga Eklundshof. Han bokade till honom, Catherine, mig och John och faster Ingrid. Det var en underbar dag, vårsolen värmde skönt så vi satt ute i trädgården innan lunchen och drack lite champagne.

Jag föll pladask för denna varma, genuint vänliga kvinna. Hon var intresserad och intressant, det är inte många människor som är både och. Hon var så glad att John hade träffat mig och att vi snart skulle få barn. Det gladde henne mycket. Man ska inte tala om en dams ålder men när Bertil berättade att hon var 90 år kunde jag inte tro att det var sant! Hon var så pigg och vital och om sig och kring sig, helt fantastiskt.

Hon har hela tiden, trots sin ålder, bott i egen lägenhet och lagat all sin mat. När hon hälsar på Catherine och Bertil på landet i sommarstugen så har hon till och med med sig mat och kaffebröd som hon lagat hemma innan. Vilken energi.

I förra veckan ramlade hon illa i sitt hem. Catherine och Bertil åkte till henne på sjukhuset och hälsade på. Hon hade tappat många minnen men att Isabell hade fötts det mindes hon. Catherine och Bertil visade foton på Isabell och hon hälsade så gott till oss. Tyvärr kryade hon inte på sig efter fallet och i onsdags den 27 oktober somnade hon in.  

Jag låg och tittade på Isabell på kvällen när hon sov och beundrade denna underbara perfekta lilla varelse. Det slog mig att Ingrids mamma en gång också legat och tittat och beundrat henne så som jag nu tittar på min dotter. Den tanken kändes vemodig men samtidigt väldigt fin och trygg.

Jag är så glad att jag fick tillfälle att träffa faster Ingrid en gång till senare denna sommar.
Farväl faster Ingrid. Många kramar från oss,
John, Veronica & Isabell

Kärlek till pappa

Tänkte härom dagen på hur svårt det måste vara för John att åka iväg till jobbet varje morgon och komma hem sent, att missa så mycket tid med Isabell. På morgonen när han går upp tjuvar han åt sig lite tid genom att byta morgonblöjan. Jag hör från sovrummet hur de småpratar och gullar i badrummet. På kvällarna när han kommer hem runt 20 så är det hennes sovtid och hon sover oftast eller är arg för att hon är övertrött, kanske inte så roligt men han brukar passa på att gosa med henne när han söver henne om hon vaknar eller har ätit.

Förra veckan gick det inte. Hon var otröstlig, fast han vankade omkring mellan rummen. (Hon tycker inte om att man sitter still när hon ska sova. Man ska upp på benen och vandra.) Det är jobbigt för mig när hon skriker, gör liksom ont inuti mig, men jag vill inte "ta över" när John håller på. De behöver sin tid tillsammans och lära känna varandra. Jag talade om efter ett tag att jag kunde försöka när han kände att han provat alla sina knep. Han kom efter en stund och gav henne till mig och sa att det inte fungerade denna gång, för honom, att få henne att sova.

Hon tystnade ganska omedelbart och somnade inom kort i mina armar. Jag försäkrade honom om att han inte gjorde något fel, att det kanske bara var en sådan kväll. Nästa kväll var likadan. Inte så roligt för pappa kan jag tänka mig.

Dagen efter var det dags för BM-besök. John parkerade bilen och jag gick in och väntade. Bea kom ut och sa att vi kunde komma in. Hon tittade i sina papper och sa -
"Hon är 6 veckor idag, då har hon börjat få lite svårt för pappa va?" Jag måste sett ganska dum ut för jag tystnade och bara gapade. Hade de dold kamera hemma hos oss? "Jaaaa.....?" svarade jag. "Ja, det är inget konstigt sa Bea. Nu håller hon på att knyta starka band till mamman. Det går över snart."

Tänk att det finns förklaringar till det mesta. Så häftigt! Jag bad Bea säga samma sak en gång till när John kom. Det måste ha känts ganska bra för honom. Sötisen.

Nästa kväll när John kom hem skulle vi ta kort på oss för att ha något kort på oss alla tre till Isabells födelseannons i tidningen. John och Isabell låg och pratade med varandra medans jag testade ljuset. Då fångade jag dem på denna bild utan att de visste om det. Den fokuserade blick hon ger sin pappa där säger mer än tusen skrikminuter -
Kärlek till pappa ♥


Liknande inlägg