Orolig em-vila

Ett litet snabbt inlägg bara.

Bell sover middag nu och vaknade efter bara 40 minuter. Jag tassade in försiktigt för att inte väcka henne mer än nödvändigt. Hon satt upp i sängen och grät. Jag lutade mig fram och höll om henne med en arm och famlade febrilt i mörkret med den andra efter nappen i sängen.

"Var är nappen?" visade jag, mest för mig själv.

"Dääääää" svarar Bell med gråten i halsen och håller upp nappen.

Älskling! ♥

Hur låter vovven?

Hur låter katten? har vi frågat Isabel länge. Vi har Bertzil, en stor långhårig Norsk Skogskatt som hon älskar. (Han älskar inte henne lika intensivt) Bell svara i ett högt tonläge som nästan bara hundar kan höra "Miiiiii!"

När vi frågar hur hunden låter har hon bara fnyst åt oss. Nähä, hon gillar inte hundar.

Men härom dagen kom jag på att hon faktiskt säger voff voff fast det låter mer som hon fnyser två gånger. Söööötis!

xx

15-månader

Grattis mammas och pappas stora flicka på 15-månadsersdagen! ♥♥♥


Nu börjar det dra ihop sig...

Jag ska börja jobba igen och Isabel ska börja på dagis. Tänk att hon är 15 månader! Jag bara kan inte förstå det. Tycker inte det var mer än ett par månader sedan hon varje natt skulle ligga på mitt bröst, annars sov hon inte. Hon var så liten så liten. Skulle hon göra det idag skulle jag inte kunna andas av hennes tyngd. Jag skulle vilja det, och hon försöker ibland men min lilla bebis har blivit en stor flicka.

Allt hon gör nu ser jag med "dagisögon". Jag låter henne äta själv så mycket det går "för det behöver hon kunna på dagis". Ber henne låna ut saker när vi har besök "för man kan inte ha ALLA sakerna själv när man går på dagis". Nu när det blivit kallt övar vi att gå, över stock och sten ute på tomten, i sin vinteroverall. Jag menar hur lätt är det att gå själv, vi ska inte tala om att resa sig efter ett fall, i en overall tjock som en Michellingubbe?! "DET måste man kunna när man går på dagis!"

Bara att FÅ en dagisplats har varit en nagelbitare. Vi fick inte här ute i Odensala som vi önskat. Vi fick på Tallholma i Märsta. Det blir längre och värdefull tid på mornar och kvällar går till spillo. Men vi står kvar i kön till Odensala och så får hon ju nu börja på samma dagis som sin kompis Trinity. Inget ont som inte har något gott med sig   =)

Nu är det dags att laga lunch till Bellisen. Hon äter mindre och mindre barnmat och mer och mer riktig mat "för det ska man kunna på dagis". 

Ps. Jag vet att det heter förskola  ;)

xx




Liknande inlägg