Är mormor där under jorden?
Det blev tre stycken till gravarna vi har vid Odensala Kyrka.
Bell tycker om att åka till mormors grav och pyssla lite. Hon gräver i jorden och plockar bort löv. Hon brukar också bestämma vart ljuset ska stå.
Hon har aldrig direkt frågat kring detta om mormor. Men idag funderade hon såg jag.
"Mamma är mormor här under jorden?"
"Ja... Jo,.. det är hon. Fast jag tror hon är med änglarna i himlen."
"Inte vill hon vara här under jorden mamma."
"Nä det vill hon nog inte. "
"Jag vill INTE vara där under jorden."
"Nä, det vill inte jag heller att du ska vara."
"Inte du heller mamma. Du ska vara här hos mig och vara min vän."
Jag kramade om henne och hon tittade upp mot himlen. Vi gick vidare och la rosetter och tände ljus på de andra två gravarna också.
Bell gick och tittade på gravar och funderade högt för sig själv -Undrar vem som är här under...?
När vi var klara och skulle gå så går Bell lite före mig. Jag talar om att det är dags att gå till bilen och så säger jag, samtidigt som jag vänder mig bakåt
i riktning mot graven, ska du vinka hejdå till mormor?
Hej hej, säger Bell och vinkar mot himlen.
Älskade unge.
xx
skriven
Åååå, lilla söta Bell! Det är svårt det där med döden. På många sätt. Men barn har alltid något finurligt sett att se det på. Och Bell, jag håller med dig, man vill inte vara där under jorden så då bestämmer vi att vi inte hamnar där. Vi bestämmer att vi kommer till himlen och svävar runt på små vita molntussar och kikar ner på alla vi älskar. När den dagen väl kommer. Och till dess ska vi vara här och bara ha det bra. Kram till dig Bell och din fina fina mamma