Nu har vi klivit in i Kansjälv-eran. Herre Gud vad hon kan (vill) själv!

Igår när hon, som vanligt, skulle klättra in i bilen till barnstolen själv men fastnade med ena benet och jag lyfte lite på det för att hjälpa utbrister hon: Lägg av me de här mamma! LOL!

Idag när vi var på DisponentVillans parkdag och hon skulle rida, så vilade jag bara lätt min hand på hennes ena ben: Mamma, jag kan själv. Du får inte hålla i mig.

Farmor ville hjälpa henne att knyta ena skon och samtidigt sa hon: Jag vet att du kan mycket men det är lite svårt att knyta skorna när man är två år. Då höjer Bell rösten i förnärmad protest: Jag är tre! (Fast det låter mer "Ja äj tje!") (Hon blir tre i september) ;)

Ja jag säger då det :)
xx