Älskade mamma, saknar dig fortfarande oändligt.

Idag var det dags igen. I tjugotvå år har dagen kommit och gått. Dagen då vår mamma försvann från oss. Min sorg har lagt sig men saknaden består.

 

Min mamma

Hon var lång, hade svarta ögon och mörkt hår.

Hon brydde sig om folk och frågade hur de mår.

 

Hon hade lätt till tårar och lätt till skratt

och i hennes ögon var jag en ovärderlig skatt.

 

Att hon var singelmamma var inte alltid lätt för oss.

Jag sov hos grannen när hon var ute och dansade loss.

 

Och som tonåring vill man ju se ut som alla andra.

Önskade "Puss&Kram"-jeans men i dem från Åhléns fick jag vandra.

 

När andra familjer drog dit där apelsin blir mogen,

tog vi svampkorgen och gick ut i skogen.

 

Men hur det än var med pengar och glans

så var det alltid hos mamma kärlek fanns.

 

Hon sa ofta "Veronica, du är min prinsessa och kommer alltid att vara."

Jag älskar dig mamma och önskar du kunde svara...

xx

 

Liknande inlägg

1 Jeane Quidote:

skriven

Ja du Veronica, varje gång du skriver om din mamma blir jag så rörd! Och vilken kärleksförklaring du ger henne! Hon måste le med hela sin själ när hon ser dig från sin himmel. Och vilken vacker dotter hon fått, som låter livet gå vidare.
Skickar en kram till dig!

Svar: Det finns stunder då jag bara blir så ledsen över att min mamma inte får träffa Bell. Men jag hoppas och tror att hon ändå ser henne <3Kramis
Veronica

Kommentera här: