När Bell ännu inte var Bell, utan hon låg i magen och hette Cookie så hade läkarna och barnmorskorna svårt, läs omöjligt, att mäta hennes huvudomfång. De sa att hon alltid låg med en hand uppe i ansiktet så de kunde inte avgöra var huvudet slutade och handen/armen började.

 

Idag vet vi hur hon gjorde och fortfarande gör. Så fort hon blir trött eller bara vill slappna av så sätter hon upp höger hand i ansiktet.

 

- Är du trött Isabel?

- Näää... (Hand upp i ansiktet) Avslöjad!  =)

 

Vi såg redan också på 3D-mammografin att hon låg med fötterna i kors och det gör hon ofta fortfarande, lillpluttan.

 

Tänk att vissa saker som man gör idag började man redan med i magen.

Ganska coolt tycker jag. ♥