Juletid ger liv åt minnen
Med vårt ljus i handen från bilen vi går,
tar sikte på graven där körsbärsträdet står.
Det är tyst omkring endast knirr från våra skor,
funderar på förklaring till Isabel vart du bor.
En mormor som inte finns att hålla i hand,
vi tittar på foton och besöker dig ibland.
Jag älskar dig mamma fast det länge nu är,
din kärlek till mig jag i hjärtat än bär.
Mitt hopp och min tro är att Isabel en dag,
genom mina minnen ska känna din kärlek så som jag.
God Jul mammi
xx
skriven
Så fint skrivet, jag blir ledsen och samtidigt är det så vackert. Och så bilden på din fina lilla tjej! God fortsättning kära Veronica!