Lilla rackarungen

Idag fick vi se vår bäbbe igen. Det är en sådan underbar känsla varje gång! Det går inte at förklara. Man ser den lille ligga där i lugn och ro och man själv blir så lugn. Idag var det dags att mäta olika kroppsdelar och kolla alla organ. Det är helt otroligt hur de kan se allt. Fantastiskt duktiga!

"Här ser ni urinblåsan, det betyder att barnet kan kissa, här ser ni hjärtat och alla hjärtklaffar fungerar som de ska." What!? Kan du se det? Japp. Otroligt!

Hon mätte lårbenet och kollade alla fingrar och tår. Allt såg bra ut. Men sedan blev det lite mer marigt. Vi märkte hur hon mätte och mätte huvudet, flera gånger. "Barnet ligger och trycker in sig i ett hörn mot din mage och upp mot moderkakan. Så här små barns huvuden är så väldigt mjuka. Ser ni att huvudformen blir oval när barnet trycker in sig i hörnet? Då kan jag inte mäta korrekt."

Hon försökte skumpa på min mage så bäbben skulle flytta lite på sig men nope, ville inte. När hon mätte lårbenet så stämmer det överens med vart vi ligger i veckor 17+3 men när hon mätte huvudet så blev det 8 dagar fel. Det får inte vara mer än 7 dagars skillnad, är det det så måste en läkare titta och mäta. Jag frågade om det är något som vi ska oroa oss för, men det tyckte hon inte. (Så Veronica, gör inte det nu hela helgen!)

Nästa problem som dök upp var när barnmorskan ville kontrollera profilen, att pann-, näs- och haklinjen ser normal ut. Hon kunde inte se ordentligt då bäbben varje gång hon försökte letade och satte in tummen i munnen. Då provade hon att titta på navelsträngen istället. Där ska hon kunna se flödet så barnet får sin näring, blod, luft osv. På bägge sidor om navelsträngen ska hon också kunna se kärl för att vara nöjd med undersökningen men de t kunde hon inte för då la barnet sina händer på magen.

Okey, då kollar vi profilen istället. Nope, då var handen med tummen där igen. Och ner till naveln, nope, händer på magen. "Det är en liten rackare det här" sa hon vid ett flertal tillfällen, så nu har bäbben ett nytt namn. Rackarungen!  =)

En tumsugare, det kommer helt klart från pappa! Han sög på sin älskade tumme han när han var liten.

Allt ser jätte bra ut förutom att jag inte kan mäta huvudet och titta lite närmare på navelsträngen, sa barnmorskan. Vi bokar en tid till på måndag så får läkaren göra ett försök. Välkomna åter.

Ja du lilla rackarunge, den trippen gör vi så gärna för din skull!  =)


Här ser vi rackarungen i en lite otydlig men ändock i profil.
Armen uppe vid ansiktet och ena benet lite böjt mot magen.



Här han den båda händerna uppe vid ansiktet febril letande efter munnen.



Här ser vi rackarungens lilla hand med tummen utsträckt mot munnen.
Guuuuuullis! (Mitt hjärta nästan spricker!)



Här har vi hittat munnen! Mmmmmm... Vad gott!
1 Petra:

skriven

V!

Det är verkligen helt fantastiskt. Jag ryser i hela kroppen när jag läser och tittar på bilderna. Där är den, er underbara efterlängtade bebis.Det ska bli så oerhört spännande när den kommit ut och man äntligen får se den och er tillsammans. Då kommer jag vara den som önskar att jag fick vara med på barnvagnspromenader, luncher och mysiga mammastunder. Jag lovar att tänka på er extra mycket då och komma ihåg hur bra jag har haft det det senaste året med dina vänner, som nu också har blivit mina, och våra underbara barn. Att få vara mamma är verkligen något som slår allt annat i livet. Pussar i massor till dig, John, magen och bebisen som ligger där inne och suger på tummen. Vi längtar!

Kommentera här: