Förändrat bröst

För ett par veckor sedan upptäckte jag att mitt vänstra, opererade, bröst kändes annorlunda. Det såg annorlunda ut och längst ner, in mot bröstkorgen tyckte jag att jag kände något hårt. Bröstvårtan var också lite inåtgående, vilket kan vara ett tecken på att inte allt står rätt till.

Jag kände hur det knöt sig i magen och den allt för välbekanta oron, som jag känt från och till sedan diagnosen bröstcancer år 2000, satte in direkt. Jag har med åren försökt lära mig att inte hetsa upp mig alltför mycket utan försöka ta ett andetag och vänta någon dag för att se om knölen man känner har försvunnit igen. Ofta uppstår det små, ofarliga, knölar av olika anledningar i kvinnors bröst som efter några dagar eller en vecka försvinner igen. Det är därför det är så oerhört viktigt att lära känna sina bröst och sina knölar.

Efter en vecka tyckte jag att det inte var någon förändring, så jag bokade tid på mammografin och ett besök hos Henrik Lindman, min onkologläkare. Jag ringde Henrik för att berätta hur bröstet kändes och han svarade att jag skulle försöka ta det lugnt. Han sa att det troliga är att bröstet är hormonpåverkat av graviditet och amning. Även om jag inte ammar på det bröstet så påverkas det ändå. Han brukar alltid ha rätt, han kan ju sin sak om man säger så, så jag har verkligen försökt att inte tänka på det under de veckor jag gått och väntat på att få komma till mammografin.

Igår var det dags. Jag mådde så illa på morgonen av nervositet att jag inte kunde äta någonting. Bells farmor och farfar mötte upp mig vid Samariterhemmet i Uppsala så de kunde vara med henne medans jag gick in. Man gör inte mammografi om man ammar så de tog bara bilder på det vänstra bröstet, det som jag var orolig för, det jag inte har någon mjölk i. Det jobbiga är att sedan åka hem och vänta på svar.

Men denna gång talade de om för mig att jag även skulle få träffa en doktor som skulle göra ett ultraljud. Guuuud så skönt! Hon gjorde UL på båda brösten och sa att hon inte såg någonting. Hon hade även hunnit titta på mammografibilderna och där syntes heller ingenting.

Det känns väldigt mycket lättare i både magen och i hjärtat nu. Men helt lugn och trygg känner jag mig aldrig förrän Henrik också tittat på mig, så som han gjort i 10 år nu. Tänk att det är så länge sedan den där morgonen när jag låg i soffan och upptäckte knölen. Det vill jag inte uppleva igen. Jag är så glad att mammografin och ultraljudet visade på ett frisk bröst!

xx
1 Cindy:

skriven

Oj :-( Skönt att det ser bra ut.... kan tänka mig att dina tankar rusade iväg! Njut av din lilla sessa, man ska verkligen leva för dagen. Kram & God Jul till dig och din familj!

2 Cissa:

skriven

Åh, fy vad jobbigt! Jag hade blivit jätterädd och kan bara tänka mig hur du känner!



Men vad skönt att det såg bra ut.



Här har vi oxå "knöligt" bröst men det är mjölkstockning eftersom Molly valde att sluta ammas nu...



Krama hela familjen!

3 Annica:

skriven

Förlita dig nu på att allt bra nu när hon tittat på bilderna och även gjort ett UL.. så att du kan njuta av julen!

Kram

Kommentera här: