Orolig em-vila
Bell sover middag nu och vaknade efter bara 40 minuter. Jag tassade in försiktigt för att inte väcka henne mer än nödvändigt. Hon satt upp i sängen och grät. Jag lutade mig fram och höll om henne med en arm och famlade febrilt i mörkret med den andra efter nappen i sängen.
"Var är nappen?" visade jag, mest för mig själv.
"Dääääää" svarar Bell med gråten i halsen och håller upp nappen.
Älskling! ♥