Vi har en mus hemma. Det påstår i alla fall Isabel med bestämdhet.

Hon kupar sina händer och säger titta mamma lilla musen. Ibland kryper den in under hennes tröja, ibland min, ibland sitter den i hennes ficka och ibland äter hon upp den. (!??) Men om jag ibland äter upp den så skriker hon "Spotta ut mamma!"

Igår när vi skulle till dagis och jag stod halv inne i bilen och lastade in väskor, gosedjur, pulka och overall så hörde jag henne säga "Titta mamma lilla musen." Ja, svarade jag och fortsatte packa in. "Titta mamma lilla musen!"

Ja, vad fin den är svarar jag. Den är så liten och söt. Sitter den i din ficka?

"Mamma! Lilla muuuuuuusen!"

Jag hör nu på hennes tonfall att jag nog ska ta en titt på lilla musen. Jag vänder mig och där på garageuppfarten ligger lilla musen. Hopkrupen och helt stilla. (

Titta vad söt den är, säger jag. Lilla musen sover. Schhhhh... Isabel tittar misstänksamt på den, nickar lite och vi sätter oss i bilen.

Kattskrälle! Tänker jag, stänger bildörren och hoppas hon glömt den tills vi kommer hem så jag kan smyga bort den.

Xx