Bacillskräck
Det har blivit bättre med åren. Nu kan jag dricka ur samma dricka, beroende lite på vem det är, och sådana saker. Men efter jag tvättat händerna när jag kissat på en offentlig toalett tar jag inte i några handtag. Jag använder papperhanduk eller trycker ner handtag med armbågen. Fast det beror inte så mycket längre på bacillskräck, det handlar idag mer om att jag vet hur lätt förkylningar och magsjukor smittar på t.ex. dörrhandtag.
Det samma gäller på skolan jag jobbar. Speciellt i magsjuketider, då öpnnar jag alla dörrar med armbågen. Detta går helt automatiskt, det är inget jag tänker på eller anstränger mig för. Jag antar att barnen i mina klasser har de mest rena händerna på skolan och har minst antal frånvarodagar i magsjuka per år. Hihihih... Drillade stackare =)
Nu till poängen med detta inlägg. Jag har alltid tyckt det ser superläbbigt ut när mammor och pappor äter upp en liten halväten geggig gurkbit eller kakhalva. Bläää... Eller när de är ute och ger barnet mat där det kanske inte finns varken vatten eller papper och drar av lite gröt från hakan och stoppar i munnen. Urk.
När jag kommenterat detta för mina kompisar, frågat hur de kan, får jag alltid svaret: -Veronica, det är annorlunda när det är ditt eget barn. Yeah right!
Nu sitter jag där med skägget i brevlådan och äter upp en äppelbit som blev över, slickar av en sked med katrinplommonpuré när vi sitter i bilen och jag njuter av varje dregglig päronsgrötspuss! ♥
