Så blev det dags för den hemska sprutorna igen! 5 månaders vaccinet. Hon var ju sjuk när hon skulle ta de första sprutorna vid 3 månader så allt är förskjutet med ett par veckor.

Denna gång hade vi bestämt att pappa skulle vara med. (Mest för att stödja mamma.) Han tyckte, precis som jag, att det inte var någon höjdare. Det är superjobbigt att höra sin lilla älskling skrika så. det skär genom märg och ben. Men Bell var så duktig, tror dock att hon misstänkte att något var i görningen denna gång. Hon tittade skeptiskt på Bea redan innan hon plockat fram sprutorna. Kan hon verkligen minnas förra gången? Hon var ju bara straxt över 3 månader.

Hon fick sina två sprutor och det förväntade galltjutet kom, lite som Ronjas vårskrik kan man säga. Sedan ammade vi så gråten fick ebba ut och lugnet lägga sig. Jag hoppas hon förlät mig även denna gång.

Jag måste ändå säga att vi haft tur båda gångerna. Hon har bara blivit trött och lätt gnällig av sprutorna. Har ju hört av kompisar hur deras barn har reagerat på dem. Feber, gråter och blir rejält sjuka. Stackarna.

Nu ska hon inte ta nästa sprutor förrän hon är 1 år. Tjoho! Det är hela... 6 månader dit. Swisch swisch så är vi där. Men nu ska vi inte ta ut händelserna i förskott utan blickar istället framåt mot en härlig sommar!  =)


♥ ♥ ♥

Isabel kastar en skeptisk blick på Bea.


"Ja, fota du. Det är riktigt synd om mig."


"Där och däääääär gör det ont!"