Livets gång

Första gången jag träffade faster Ingrid var på Morsdag i år. Johns pappa Bertil hade bokat bord, för att överraska mamma Catherine, på mysiga Eklundshof. Han bokade till honom, Catherine, mig och John och faster Ingrid. Det var en underbar dag, vårsolen värmde skönt så vi satt ute i trädgården innan lunchen och drack lite champagne.

Jag föll pladask för denna varma, genuint vänliga kvinna. Hon var intresserad och intressant, det är inte många människor som är både och. Hon var så glad att John hade träffat mig och att vi snart skulle få barn. Det gladde henne mycket. Man ska inte tala om en dams ålder men när Bertil berättade att hon var 90 år kunde jag inte tro att det var sant! Hon var så pigg och vital och om sig och kring sig, helt fantastiskt.

Hon har hela tiden, trots sin ålder, bott i egen lägenhet och lagat all sin mat. När hon hälsar på Catherine och Bertil på landet i sommarstugen så har hon till och med med sig mat och kaffebröd som hon lagat hemma innan. Vilken energi.

I förra veckan ramlade hon illa i sitt hem. Catherine och Bertil åkte till henne på sjukhuset och hälsade på. Hon hade tappat många minnen men att Isabell hade fötts det mindes hon. Catherine och Bertil visade foton på Isabell och hon hälsade så gott till oss. Tyvärr kryade hon inte på sig efter fallet och i onsdags den 27 oktober somnade hon in.  

Jag låg och tittade på Isabell på kvällen när hon sov och beundrade denna underbara perfekta lilla varelse. Det slog mig att Ingrids mamma en gång också legat och tittat och beundrat henne så som jag nu tittar på min dotter. Den tanken kändes vemodig men samtidigt väldigt fin och trygg.

Jag är så glad att jag fick tillfälle att träffa faster Ingrid en gång till senare denna sommar.
Farväl faster Ingrid. Många kramar från oss,
John, Veronica & Isabell