Väntan är över...
Sedan följde samma procedur ett par gånger till. Tittade in i badrummet, gjorde frukost, tittade in badrummet, klädde på Bell osv...
Efter ungefär en timme hade jag repat tillräckligt mod. Jag doppade stickan och sedan började väntan, en väntan som i verkligheten går på ett par minuter men i min värld stod nu tiden stilla. Min hjärna förstod svaret långt tidigare än mitt hjärta. Jag lämnade stickan i badrummet för att ställa fram frukost. Innan jag sa till John att frukosten var klar gick jag in en gång till och tittade på stickan. Kanske skulle den visa annorlunda nu.
Det gjorde den inte, jag gick ut till köket och tittade på frukosten och gick sedan ut i hallen för att säga till John att allt var klart. Jag mötte honom i hallen, han var med Isabel. Hon höll honom i fingret och drog in honom på sitt rum för att leka. Jag tittade på honom, la mitt huvud på hand bröstkorg och borrade in ansiktet i hans tröja och sa -Isabel blir inte storasyster. Är det så, svarade John och kramade om mig. Det gör ingenting älskling. Nu har vi i alla fall försökt.
Tårarna rann på mig och jag försökte gråta så tyst jag bara kunde för att inte oroa Bell. Det hjälpte inte. Hon kom och tittade på mig med stora ögon och kramade mina ben. Vi stod så en stund alla tre och jag tror att vi kände, alla tre fast på olika sätt, att allt kommer bli bra. Vi är en familj och har varandra ♥
Tack till er alla som stöttat oss och höll tummarna.
xx
skriven
Åh tårarna rinner :`( Beklagar verkligen!!!
Men som du säger... Ni har en underbar gåva, varandra ♥ KRAM