Olidlig väntan

Tiden efter insättning är olidlig. Jag har svårt att koncentrera mig på saker, tänker bara på det lilla embryot. Om det sitter kvar eller inte.

Ena stunden är jag lycklig som fick en chans till och i nästa stund dalar hoppet och jag tror det är kört.

När jag är i de djupa dalarna och känner att det inte blir någon bebis så försöker jag hitta på alla möjliga argument till varför det är bra att vi bara får ett barn. Försöker intala mig att det är bättre.

När jag klättrat upp en bit igen så kan jag se lite klarare på situationen, inte bara känna med hjärtat. Jag är så oerhört lycklig att vi har Isabel. Det låter banalt, men hon är verkligen mitt allt. Vi har sådan enorm tur att det blev en liten Bell av ett ägg.

Om det inte blir något av detta embryo, så är det så jag får tänka - att vi redan vunnit högsta vinsten, guldet. ♥

Snart vet vi...

xx
1 Jeane Quidote:

skriven

Å kära du, tänker på dig varje dag. Hoppas för din och er skull!

Stora kramar från J

2 Anonym:

skriven

Jag följer er resa och håller verkligen tummarna för ett positivt test !! Kram Jenny

3 WildaMathilda:

skriven

Ni har mina tummar! De hålles hårt för er skull.

Kommentera här: