Vi är tillbaka...
Det har varit en jobbig tid. Jag orkade inte prata om det, inte tänka på det och än mindre skriva om det. Ibland måste man få fundera, slå bort tanken, komma tillbaka till den och bara få ha den i bakhuvudet innan man är klar med vad man egentligen känner.
Nu är jag klar (det betyder inte att det kommer dagar då jag kan känna en stor sorg att Bell inte fick ett syskon) med vad jag känner. Jag känner lycka och tacksamhet att vi faktiskt fick ett barn. Det var mer än vi vågade hoppas på.
Flera av våra vänner har försökt komma med tröstande ord, berättat att det inte finns några garantier för att man kommer överrens med sitt/sina syskon. Jag förstår ju detta men vår stora sorg är ändå att vi hade så gärna velat att de var två, att de hade varandra när vi inte finns längre. Det finns fördelar och nackdelar med att få barn lite senare i livet. Nackdelen är så klart att man inte finns med i deras liv lika länge som om vi fått henne när vi var 20 år.
Men igen, vi kan inte vara lyckligare över att Bell finns hos oss. Jag är så oerhört kär i mitt barn. Jag tänker på henne hela tiden. Ett tydligt exempel är när vi var i Osakarshamn på Gunnarsös camping. Bell var i lekrummet och lekte med vänners barn, jag stod utanför och tittade in då och då för att inte störa i leken. Plötsligt börjar jag nästan gråta för jag känner hur mycket jag älskar henne.
Jag vände mig till min vän och jag sa -"Jag älskar henne så mycket". "Ehhh... Ja", sa vännen. Klart hon gör det, tänkte hon nog. Det gör väl alla föräldrar.
Och det är klart att det är så, men jag kan snöa in totalt på Bell. Jag är glad att hon fortfarande är så pass liten att man får pussar, kramar och gos när man ber om det. Tänk när de blir större och tycker det är pinsamt, då blir det jobbigt för mamma :)
Jag tänker på alla par som inte kommit så långt i sin process eller som kanske inte lyckas alls. Mina tankar och min kärlek är med er ♥
xx
Midsommar 2012
skriven
Och du har mina tankar och min kärlek kära Veronica! Jag har tänkt massor på dig, hoppats att du snart skulle komma över det värsta. Hoppas du och lilla familjen har en fin fin sommar (trots det tveksamma vädret). Vi hörs av längre fram om tankar på framtiden som vi båda har :)
Kramar!