Då har det hänt för 1a gången
Man är också konstant rädd för olyckor. Sätter barnlås på skåpdörrar, galler för trappor, pluggar igen elkontakter och så vidare. Visst har Bell ramlat eller slagit i olika kropps delar men inget större. Vi har helt klart varit förskonade.
Hon tjtar ofta om "Ooo oh oh ooo!" Det är hennes sätt att säga apa. Hon vill då höra 5 små apor hoppade i sängen. Igår blev det "En liten Bellfis hoppade i soffan. Hon ralmlade ner och slog sitt lilla huvud. Mamma sprang till Amie och Amie svara - Inga små Bellfisar i soffan får vara!"
Jag har väldigt svårt för olyckor, inte så mycket för att det blöder, mer en rädsla av att göra fel så skadan kanske blir större. Igår tror jag vi kom undan lindrigt med tanke på vad som kunde ha hänt. Hon slog i revbenen och det blev blåmärke direkt och så lilla huvudet som det blev ett litet hål i.
Bell var så så duktig när Amie torkade bort blodet och undersökte hur djupt såret var. Mina tårar rannmer än Isabels. Det slutade blöda efter ett tag och jag hade en pigg och glad tjej som lekte och busade under kvällen. Skönt!
John var inte hemma så vi ringde senare. Han tröstade mig och sa att även om det var 1a gången så är det nog tyvärr inte den sista. Bell berättade också för pappa vad som hänt med ljud och pekade på sitt huvud. Hon sa aja baja om och om igen. Vi får väl se om hon minns händelsen och slutar hoppa i soffan, mitt tjat om detta har ju i alla fall inte gått hem tidigare.
Tack snälla Amie för hjälpen ♥
xxx
skriven
Usch, usch, usch vad jag liksom redan kan tänka på sådana saker, hur ska inte du/ni känna då! Skönt hon klarade sig "lindrigt" undan. Pussa på det onda så blir det lite mindre ont <3